I dag vinkade jag av sonen på centralen.
(vi skulle ha kört honom ner t Lysekil man det blev ändrade planer)
Det höll på att gå tokigt.
Tåget var lite sent in på perrongen, jag hjälper Marwin ombord för han hade tunga väskor. Då ser jag att kl är 08.10 dags för avgång och jag är på tåget fortf. Panik. Släpper Marwins väska och ger honom en snabb kram. Tränger mig fram t dörren som nu är stängd och inte går att öppna.
Ser Fredrik på perrongen försöka öppna dörren utifrån. Tänker att faaaan nu åker tåget.
Hör/ser hur Fredrik säger/pekar att jag skall gå in i nästa vagn och där möts jag av en tågvärdinna med en nyckelknippa som säger: Fort av tåget, skynda dig, vi avgår nu.
Fredrik hade fått syn på henne och ropat. -Stopp. En måste av!
Hon hade då svarat -Det går inte!!!!
Det var ren tur att hon höll på m nåt i den vagnen och kunde släppa in mig i den vagnen och sen få upp dörren.
Vilken jävla panik och så typiskt mig.
Marwin hann nog inte uppfatta hur pinsam han mamma var...
Tjoohoo, minns ni mig?
12 år sedan
2 kommentarer:
Hehe, värsta mardrömmen!
Tur du hann av iallafall!
Haha! Hade kunnat bli dyrt att tjuvåka.;)
Skicka en kommentar